Bofink

Bofinken hör till de mest sedda och omtyckta fåglarna. Tillsammans med lövsångaren är det den fågel som finns i störst antal i Sverige.

Utseende

Den utmärker sig genom sin korta, tjocka och koniska näbb, på vilken näsborrarna sitter närmare näbbryggen än käkkanterna. Hannen skiljer sig från honan genom att hans panna är svart vid näbbroten och den övriga delen av huvudet gråblå, utom kinderna, som är rödbruna. Den rödbruna färgen sträcker sig också ned på hals och bröst, där honan är mattare färgad i gråbrunt.

Liknande fågel

Skiljs från rödstjärt på sina två vita vingband.

Läten och sång

Sången är ett smattrande tji-tji-tjitji-tju-tjitteria. Locklätet är ofta upprepade djup djup djup. Varningsläte fink fink.

Sång

Föda och fågelbord

Gästar fågelbordet ibland. Uppskattningsvis finns det ca 10 miljoner par bofinkar i Sverige. Den siffran verkar ha varit i stort sett oförändrad under flera hundra år, något som kan bero på att arten inte har så stora anspråk på en särskild häckningsmiljö. I Finland tror man att det också skulle kunna bero på att bofinken främjats av att landskapet fragmenterats i och med skogsbruket. Enligt den här teorin har bestånden blivit tätare samtidigt som antalet kantzoner ökat, och i och med detta även fragmenteringen.

Boet & holkar

Ett skålformigt bo bestående av mossa, lavar, fjädrar och tagel byggs i buskar eller träd, oftast i en grenklyka. I maj-juni läggs så äggen som sedan ruvas i 12-14 dygn. Under en säsong hinner bofinken vanligen med att lägga två kullar.

Utbredning

Sommar  Året runt  Vinter