Koltrast

Koltrasten är Sveriges nationalfågel – den hör ju utan tvekan till en av våra mest välkända och omtyckta fåglar. Ursprungligen var den en skygg skogsfågel. Det återspeglas i dess vetenskapliga namn "Turdus Merula" där "merula" betyder ensam. Men under 1900-talet har den vandrat in i stadsparker och villaträdgårdar. Koltrasten kan numera vara ganska orädd, och kommer gärna fram till utlagd mat under vintern. Om man ser en koltrast om vintern betyder det enligt gammal folktro att ett väderomslag är på väg.

Utseende

En kraftig och långstjärtad trast. Den äldre hanen är mycket lätt att känna igen med helt svart dräkt, klargul näbb och gul ögonring. Honan är däremot mörkbrun med ljusare strupe och med en brun ögonring. När koltrasten rör sig på marken hoppar den jämfota.

Liknande fågel

Staren har kort stjärt och går raskt och knyckigt.

Läten och sång

Har många olika läten – bl.a. har man registrerat mes-, steglits-, spillkråks- och grönfinksljud, men vissa koltrastar härmar även ljud som härrör från människan.

Sång

Föda och fågelbord

Vanlig fågelbordsgäst. Äter på sommaren framförallt daggmaskar och insekter och på hösten även svamp, bär och frukt. Koltrasten föredrar att sitta på marken men kan när marken är snötäckt göra försök att sitta på fågelbordet om det bjuds på frukt eller torkade bär.

Boet & holkar

Häckar allmänt i hela södra och mellersta Sverige upp till norra Värmland, centrala Dalarna och längs Norrlandskusten upp till norra Västerbotten och södra Norrbotten. Finns det bara växtlighet och helst också mänsklig bebyggelse häckar koltrasten långt ut i kustbandet, både på Västkusten och i Stockholms skärgård. Boet, som består av strån, mossa och löv som blandas med jord, placeras för det mesta på låg höjd i täta träd.

Utbredning

Sommar  Året runt  Vinter

Tillbaka till fågelskolan