Ladusvala

Ladusvalorna återvänder år efter år till sin gamla trakt. Fåglarna letar upp sitt gamla bo och fjolårets ungar kan ofta häcka granne med föräldrarna. Också i vinterkvarteren återvänder ladusvalorna till samma område. En ringmärkt ladusvala sågs två vintrar efter varandra på samma TV- antenn i en sydafrikansk by. Sedan stenåldern har den följt människan och i dagens läge är det få arter som är så kraftigt beroende av närhet till människan och mänsklig bebyggelse som ladusvalan.

Utseende

Svala med lång stjärt och helt mörk något blåskimrande ovansida. Pannan och strupen är mörkröda och undersidan i övrigt vit.

Liknande fågel

Mest "typiska svalan" med långa, smala stjärtspröt. Hussvalan har vit övergump och saknar stjärtspröt.

Läten och sång

I flykten ett kort tvitt eller vitt-vitt. Sången är ett lågmält kvittrande avslutat med ett kort knattrande.

Sång

Varningsläte

Föda och fågelbord

Insekter som fångas i flykten.

Boet & holkar

Ladusvalan är väl den fågel som kommit att bli mest beroende av mänsklig bebyggelse, eftersom boet helst placeras på insidan av lador, logar eller garage. Emellanåt hittar man även bon under bryggor och broar. Ladusvalan formar sitt bo till en öppen lerskål som förstärkts med växtdelar. På insidan fodras det sedan med fjädrar.

Utbredning

Sommar  Året runt  Vinter

Tillbaka till fågelskolan